Tillbaka till tankarna kring varför ”alla” vill bli författare, utgivna av något etablerat förlag. Jag hade ingen förklaring förra gången jag bloggade om saken och frågan har väl legat inne i mig och sökt ett svar, utan att engagera mig aktivt. Frågan är tudelad.

Varför vill man bli författare?

Varför vill man bli utgiven av ett förlag?

Första frågan har kanske inte engagerat mig så mycket men det är väl som med andra yrken, att någonting i yrket intresserar, lockar, drar och man vill syssla med det till vardags. Som att vara egenföretagare, själv rå om situationen och samtidigt få syssla med något skapande, ett djupt mänskligt behov och en grundläggande förmåga som skiljer oss från andra varelser. Att skriva är att få utlopp för sin kreativitet, fantasin och samtidigt roa andra. Det är nog ett annat mänskligt behov hos de flesta, att få ge åt andra det man själv har. Hur många bloggar vill lära ut åt andra, hur man bakar, kokar, pysslar med växter, tar hand om djuren osv.

Egenföretagare styr över tiden, planeringen, livet. Många mår bra av det.

Men som sagt, vem kan inte ge ut en bok idag?

Alla kan ge ut böcker idag men det är betydligt svårare att få dem sålda, spridda. De drunknar i mängden av böcker. Men är man verkligen en författare, bara för att man trycker upp en bok?

Personligen tycker jag inte det och jag tror många håller med mig. Alla bloggare skulle kunna kalla sig lärare också men gör det inte. Man lär andra något hela tiden men för det kallas man inte lärare. Något kvalitetsmått, någon yttre institution har inte bekräftat att man har kompetensen.

Man kan utbilda sig till författare, gå vägen via universiteten och ha papper på att man är författare. Nu närmar vi oss, varför jag tror att man vill ta vägen via förlagen. Kvalitetsgaranti, kompetensbekräftelse, även om förlag missar kompetenser ibland eller inte har möjlighet att anta alla, som kunde ha potentiell förmåga att sälja.

I min tanke handlar det om, att via köksvägen få bli något, som man kunde ha studerat till, få ”papper” på att man kan. För visst finns det en och annan lärare, till och med fantastiska pedagoger, som inte gått universitetsvägen utan bara har talangen. De är inte många men de finns.

Haken är bara, att de stora författarna har inte gått via utbildningen utan fångats av talangscouter. Och då blir frågan, vill man bli författare eller stor författare? Senvägen eller genvägen. Vid en viss ålder behöver man inte fundera så mycket på alternativen.